Hej på er!
Ja så har vi alltså ändå ställt om klockan, trots att Patrik kom på idén att strunta i det. Men det är svårt att gå mot strömmen 🙂
Och vi blev påminda om det i natt när vi vaknade av att Gps:en startade upp och spelade en välbekant trudelutt. Första tanken blir ju ” Var är vi på väg någonstans?”
Men sen kom vi på att den nog ställde om tiden. Om det nu inte var så att den försökte orientera sig ut ur skåpet där den ligger. Den kanske gör sig redo för en Spanientur 😉
Nåväl, somnade om igen och vaknade av att det var ljust ute. Ami tassade upp och kikade på klockan i köket, 7.30. Kanske lite tidigt att börja göra frukost.
Tog med mig datorn in i sängen och startade upp den, tittade automatiskt ner i högra hörnet och fick se att det stod 6.30……….Kikade på Patrik, inte ett livstecken. Ska Ami vänta flera timmar på att få äta frukost? Men om man knuffar och petar lite på honom borde han väl vakna 🙂
Tillslut blev det högläsning om en stackars häst som hade ramlat ur transportvagnen i en rondell……Hur har detta kunnat ske? Då vaknade han och tittade yrvaket på mig, men efter 25 år är han van att inte få sova ut på morgnarna. Ami tycker nämligen inte det är roligt äta frukost själv 🙂
Det blev frukost tillslut, om än lite tidigare än vanligt, så nu överlever Ami den här dagen också 🙂
Haha! Lite omvända morgonvanor hos er, märker jag. Kan inte du helt enkelt ta en morgonpromenad innan frukost och låta karlstackarn sova? 😉
Det är kanske det han har försökt säga i 25 år? 😉 Haha, ok ska se om jag kan bryta den vanan 🙂