Hej på er!
Ja Ami får sina idéer och kan vara envis, någon som fått erfara det genom åren är ju min kära man 🙂 Vi eller jag började prata om ett husdjur för flera år sen, men Patrik sa nej. Ami gav sig inte utan började fundera på vilket djur jag skulle vilja ha. Max var också med på noterna, ett djur ville han gärna ha 🙂
Ormar är vi inte så förtjusta i, så det sågade vi ganska snabbt från listan.
Grisar är gulliga, men är de verkligen lämpade som husdjur och i lägenhet som vi bodde då? Ja, när vi tänkt efter ett tag kom vi fram till att det skulle bli hur bra som helst.
En gris skulle vi ha 🙂 Glad i hågen letade Ami upp en bonde som födde upp minigrisar, jag ringde och ringde, men inget svar. Men jag ville ha min gris och envis som jag är ringde jag igen. Inget svar 😦
Patrik andades ut och trodde att han skulle slippa grisen, men rätt som det var ringde bonden upp och undrade vad jag var för en tokig människa som hade ringt såå många gånger. Vad jag inte visste då var att han hade en nummerpresentatör…. Pinsamt, jag som bara ville ha min gris. Jag beställde i alla fall en liten grispojk, men ville ju gärna först kika på dessa små varelser och det passade bra, för någon vecka senare skulle det vara husdjursutställning här i Helsingborg.
Vi åkte dit och fick se de små liven, så söta. Till och med Patrik smälte. Men Ami fick åka hem utan sin gris, alla var redan beställda av någon annan och min grispojk var inte färdig för leverans än. Men innan vi åkte där ifrån fick Patrik tag på en lycklig nybliven grisägare och bad att få ringa henne efter några veckor för att höra hur livet med grisen fungerade 🙂
Under tiden var Ami i full gång med att planera sitt liv med sin gris. Patrik hade tidigt talat om att han inte tänkte gå ut och rasta den så länge det var ljust.
Så kom då dagen han skulle ringa upp den nyblivna grisägaren. Jag stod så klart bakom och lyssnade men tappade hoppet när jag hörde att hon fått lämna tillbaks grisen bara en kort tid efter, det gick överhuvud taget inte att ha den inomhus…. 😦
Ami som så gärna ville ha sin gris. Men här blev det tvärstopp, Patrik sa bestämt ifrån att jag fick ringa och avboka min lille grispojk 😦 Det var tungt….Och speciellt när jag redan ringt så många gånger till bonden innan.
Men det dröjde inte länge innan Ami fick en ny idé och den var ju faktiskt säkrare och mer beprövad 🙂
![leo01%20(7)[1],1](https://rendahlispanien.files.wordpress.com/2013/11/leo0120711.jpg)
Rendahl i Spanien 
Hej! Modigt av dig att ens tänka tanken med en gris! Vem är det som sitter vid bordet? 🙂
Ja, men hur tänkte jag. En gris? Det var nog tur att det inte blev någon 🙂
Det är Leo vår Pudel som tyvärr inte finns längre. Han satt ofta där och väntade vid bordet när vi kom hem 🙂 Jag fick alltså ett husdjur tillslut fast Patrik var emot det. Men det var han och Leo som blev ”bästisar”
Men Åh! •.•ღஐღ
Jag hade också lyckan att få vara med hund. Men det är 10 år sedan nu.
Ja, tyvärr går ju åren alldeles för fort när man har hund. Man vill ju har dem kvar länge. Och vi saknar ju vår Leo hela tiden, de blir ju en del av familjen 🙂
Åh! Jag älskar grisar! Skulle gärna ha en som husdjur. Såg en i koppel här i Torrevieja, faktiskt. Uppe i parken vid consum som ligger upp mot Avenida Valencianas 🙂
Grisar är fantastiskt underbara djur. Och renliga – trots att dom har fått en massa glåpord uppkallade efter sig. Som att grisa ned och så. Om alla ”grisade ned” så skulle vår jord vara mycket renare 🙂
Ja man ska aldrig säga aldrig! Jag kanske skaffar mig en gris i Torrevieja 🙂 (läser Patrik detta blir han ifrån sig, men å andra sidan är han van vid mina infall 😉 Men det får bli en liten som får plats i sängen 🙂 Och visst är de söta!
Du kan väl inte ha en gris inomhus? hoppas pappa står på sig haha.
Haha, du känner väl mamma 😉 Nästa gång du kommer sitter det en gris vid bordet 🙂