Andjakt!

Hej på er!

Ja, det kan man verkligen säga att vi har varit på andjakt. Inte med gevär och såna saker, men när vi tog vår lilla promenad möttes vi av ett annat par som också var på sin promenad.

Vi hälsade artigt på varandra…..

008,2

Men sen började det andra paret bete sig märkligt – var de onyktra undrade vi? Klockan var ju bara en liten bit in på eftermiddan när frun plötsligt vinglade ut i gatan!

009,2

Hennes man stod dock kvar och tvekade en stund…

010,2

Innan den tokstollen också tog ett steg rätt ut i gatan, utan att bry sig det minsta om att det kom en bil.

011,2

Men hallå! Vad gör ni? Ni kommer att bli ihjälkörda  – skrek vi så hög vi bara kunde medan vi viftade åt bilen som kom allt närmare…..

012,2

Galningar! Det var nära att vi ringde 112, men som tur var tog de sitt förnuft tillfånga och vaggade vidare upp på gräset igen utan att ens tacka oss. Ska vi behöva tänka åt and-ra också??

Ha en trevlig vecka!

Om Ami

Den här bloggen handlar om oss och vårt vardagliga liv i Helsingborg och Torrevieja. Jag heter Ami och min man Patrik. Det är jag som är skrivaren i familjen, medan Patrik är den duktiga fotografen! Vi har en son, Max som är sambo med sin Frida och i juli 2017 fick vi vårt första barnbarn, en underbar liten prinsessa. Och i november 2018 utökades familjen med en underbar liten prins! Spanien har alltid legat oss varmt om hjärtat och i mars 2013 köpte vi vår lägenhet i Torrevieja. Välkomna att följa oss!
Detta inlägg publicerades i Helsingborg och märktes . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Andjakt!

  1. GeddFish skriver:

    Detta var en andaktig andäktig andjakt andakt. Puh, det var många and.
    Ha en härlig dag, njut. Kram♥

  2. Ama de casa skriver:

    Otacksamma kräk! Nästa gång tycker jag inte att ni ens ska varna, utan avvakta och sen söka upp ett recept på duck l’orange…
    🙂

    • Ami skriver:

      Haha! Vi har mycket änder här i stan – så blir ni bjudna på and varje kväll här, så vet ni varför 😉

  3. moi skriver:

    Dom där pilska ankorna är helt tröga. Utan minsta tanke på de trafikstockningar kan de slå läger mitt i gatan och inte flyttar de sig heller. Går man ut och föser väck dem går de tillbaka till vägen när man själv går tillbaka till bilen.
    Ibland önskar jag att jag var en pilsk anka…… Man glömmer tid och rum och har bara ögon för den andra ankan. Eller nä, jag vill nog hellre vara en groda 😀
    Kram

  4. Annika skriver:

    Jäklar vad orolig jag blev….hur skulle detta sluta tänkte jag med and-an i halsen.
    Ha nu en fin Måndag. Kram

  5. Ditte skriver:

    Tur att det inte var så många and-ra änder ute samtidigt. Då had ni fått ta till djup and-ning på kuppen. Trevligt med djurvänner!
    Kramar!

    • Ami skriver:

      Ja, för då hade vi blivit riktigt and-fådda 🙂
      Men man tycker ju så synd om de skulle bli överkörda. De är ju så fina och lever alltid tillsammans!
      Kram!

  6. Decdia skriver:

    De är jädrar i det kaxiga de små typerna. De tror liksom att vägen är deras! Och de bryr sig inte ett dugg om oss andra…
    Kanske man skulle starta en uppfostringsanstalt för ankor… Hmmm. I Torre då givetvis. 😉

    • Ami skriver:

      Nej, de bryr sig inte ett dugg om oss and-ra, men då kanske jag ska köpa hem Stampes bur och frakta ner den till Torre. Vi kan ju ha ankor i den i stället 😀

      • Ama de casa skriver:

        Alltså… Jag vill bara påpeka att jag har nog med att hålla reda på hästen och stamparna. Fast å andra sidan… Jag har ju googlat på det där receptet. Duck l’orange. Ok. Men inga and-ra djur nu, va?
        🙂

      • Ami skriver:

        Näää! Våra änder sätter du inte tänderna i!!
        Jag har inte vågat berätta det, men jag har ett par giraffer också. Men halsarna är ju långa, så kanske är Preciosa snäll och låter dem beta lite på hennes frodiga växter. Du behöver bara gå ut och rasta dem ett par tre gånger om dan 😀

Lämna ett svar till Ami Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.