Vi börjar med det trevliga!
Frida och jag på promenad nere vid stranden i fredagskväll….
….och på väg hit till El Muelle….
….där vi alla fyra åt middag och hade en jättetrevlig kväll.
Och efter detta trevliga tar vi det sorgliga!
Igår kväll lämnade vi våra älskade favoriter på flygplatsen i Alicante efter nästan tre veckor här hos oss.
Det kändes verkligen inte roligt att vinka av dem. Och både Patrik och jag gömde våra våta ögon bakom solglasögonen.
Men efter bara en liten stund ringde Max och berättade att deras flyg var två timmar försenat….Verkligen otur eftersom han är så flygrädd. Så när Patrik och jag körde ner bilen i garaget hade vi med i beräkningen att kanske få köra tillbaks till Alicante och hämta de igen.
Och så fort vi kom upp letade vi reda på om det fanns andra alternativ att ta sig till Sverige…..om nu Max skulle vägra kliva på det där försenade planet.
Vi hittade en buss! Men den skulle ta två dagar och 45 minuter, med byte i Paris. Medan flyget tar drygt tre timmar….så det kändes absolut inte som något alternativ.
Men när jag halv tio i går kväll fick ett sms om att de strax skulle gå ombord på det försenade planet kände vi oss ganska lättade!
Ja, det är ett elände när man är så flygrädd!
Rendahl i Spanien 
Jag börjar redan fasa för när Zoé ska åka hem. Efter 3 veckor har jag vant mig vid att det aldrig är tyst här och att jag alltid har en liten flicka hängande efter mig som en svans. Flygrädsla måste vara jobbigt. Ibland finns dock inga andra alternativ. Kram
Jag förstår din fasa! Det är inte alls roligt att behöva skiljas! Hoppas du kan åka ner till Zoé snart och träffa henne igen!
Det är jättetråkigt att både Max och Patrik har blivit så flygrädda. Och speciellt när det inte finns något annat alternativ….man blir lite begränsad på det viset!
Kram
Det är alltid söckent att skiljas åt. Och värst för den/de som står kvar och vinkar.
Men så är livet, mötas och skiljas, och SÅ roligt att träffas igen!
Söndagskram ❤
Nej, det är verkligen inte roligt att behöva skiljas från sina barn….även om de är vuxna så känns det ändå i mammahjärtat!
Men det ska bli roligt att ses igen om ett tag 🙂
Söndagskram tillbaks!
Oj vad fort tiden har gått… Tråkigt att dom ”redan” har åkt hem! Men skönt att det ordnade sig med flygningen ändå.
Kram
Ja, tiden bara flög iväg! Så nu känns det lite sorgligt att de har åkt….saknar dem redan!
Men är glad att flygningen gick bra!
Kram
Hej Ami!
Ja det är alltid trist med avsked men det är ju bara tillfälligt. Men blir ”lite van” när man bor så där i södern länge. Bra att resan gick fint till slut.
Kram P ♥
Hej P!
Ja, det var så trist att behöva vinka av dem! Men det är nog så som du säger, att man blir ”lite van” till sist 🙂 Och det är ju inte för evigt man är ifrån varandra 🙂
Kram
Åh så sorgligt! Men hoppas de är väl hemkomna nu då.
Och vilken fin gulddetalj du harpå din väska 🍍👍
Ha en skön söndag!
😘😘😘
Ja, det var jättesorgligt 😦 Men allt gick bra på flyget i alla fall 🙂
Ja, visst är gulddetaljen fin som jag har på väskan 😉 Är väldigt glad för den!
❤❤❤
Jag gillar inte att flyga men har tvingats inse att ibland har man inget val. Buss till Brasilien hade inte gått. Skönt att de kom iväg och att resan gick bra.
Kram
Ja, jag önskar att både Patrik och Max kunde göra som du….inse att det inte finns något annat val ibland!
Kram
Hola! Trist med avsked – men så blir det ju med ”stora” barn. Själv håller jag på att återhämta mig från köldchocken… Höstväder i Estocolmo, men prognosen säger att det ska bli lite bättre veckan som kommer. Jörgen drog direkt upp till Dalarna för att trampa cykelvasan igår och är nog på ingång här hemma under förmiddagen!
Kram
¡Hola!
Ja, det är så trist! Men du har så rätt, det blir så med stora barn 🙂
Men fy, är det höst ni har kommit hem till? Bäst ni vänder och kommer tillbaks ner igen!
Jörgen är en riktig hurtbulle 🙂 Hoppas han har kommit hem ordentligt nu!
Kram
Det är lättare att lämna än att bli lämnad även om det är tillräckligt svårt att lämna… tur Max klarade av att flyga hem, buss lät som ett dåligt alternativ.
Du ser inte ut att vara Fridas svärmor, mer som en lite – mycket lite – äldre syster ❤ kram
Ja, avsked är alltid jobbiga 😦 Och jag är också glad för att Max tillslut satt sig på det där planet och inte tog bussen!
Tack söta du 🙂
Kram
Tack! Sånt blir man glad över att höra ❤
Håller med åsa i åsele – ingen svärmor bör se ut som Ami !!!
Det blir så tomt när någon reser… Flygrädsla är inget att leka med, själv är jag helt orädd numera då jag sällan flyger, ha ha ha…. 😀
Kram ♥
Ja, det blev verkligen tomt utan dem!
Det är nog hemskt att vara så flygrädd som både Max och Patrik är….svårt att sätta sig in i deras situation!
Haha! Ja, bästa sättet att slippa vara flygrädd, är ju att inte flyga alls 😀
Kram
Oj, redan?! Tiden verkar gå så fort för andra, men med mig går den i snigelfart. Så jobbigt det måste vara att vara flygrädd …kan inte riktigt sätta mig in i den känslan, men tur han klarade av det. Buss måste vara värdelöst att åka *puh*
Ja, det har redan gått nästan tre veckor sen de kom! Tyckte vi hämtade dem igår på flygplatsen!
Svårt att sätta sig in i den situationen att någon är så rädd. Jag gillar inte heller att flyga, men jag gör det för att det är så smidigt och går så snabbt 🙂
Vi har åkt både buss och bil under många år hit ner till Spanien, men det är för jobbigt tycker jag nu!
Usch vad jobbigt att vara sådär flygrädd! Jag kan också tycka att det är lite obehagligt att flyga, men jag är inte så rädd så att det hindrar mig, som tur är.
Ja, det är jättejobbigt för dem att vara så rädd! Jag känner precis som du att det är lite obehagligt, men jag gör det ändå 🙂
Oj, så jobbigt med försening när man dessutom är flygrädd. Har han ärvt sin pappas rädsla?
Måste fråga hur var maten på El Muele? Restaurangen har fått både ris och rosor.
Snygga brudar i snygga klänningar 😊
Kram/A-K
Ja, tyvärr har han nog ärvt det från sin pappa 😦 Synd, för det är ju så smidigt att ta sig ner hit med flyget!
Vi har varit på El Muelle flera gånger och tagit olika rätter. Men fläskfilén som Frida och jag tog i fredags är jättegod. Patrik och Max tog biff, men de var inte alls nöjda med den. Så jag kan tänka mig att restaurangen fått både ris och ros. Men fläskfilén har alltid varit bra 🙂
Tack 🙂
Kram
Det är alltid jobbigt och vemodigt att skiljas från vänner. Men snart träffs ni igen.
Mysigt ni har.
Kram från mig
Ja, det är jobbigt! Men vi ses snart igen 🙂
Kram
Oj så fort tiden har gått, tyckte inte det var så längesen som dom kom ner till Torre!
Men så jobbigt att vara så flygrädd, skönt att allt ordnade sig till slut!
Ja det är jobbigt med avsked, för det känns så tomt efteråt!
Ha en riktigt trevlig kväll!
Kram!
Ja, visst gick tiden fort….alldeles för fort!
Så synd när de är så flygrädda, både Max och Patrik 😦
Ja, nu är det tomt här hemma!
Kram och detsamma önskar jag er!
Trist med avsked, jag vet ju precis hur det känns, har ju just sagt hejdå till sonen på Malta…
Men man får njuta av minnena, och se fram emot nästa möte!
Du är så snygg i den klänningen!!!!
Må så gott 🙂
Ja, du vet ju hur det känns! Och det är sant, man får njuta och se fram emot nästa gång man ses 🙂
Tack 🙂 Det är så skönt med svala klänningar nu när det är så varmt!
Kram och tack detsamma!
Usch o va flygrädd!! Man ska tänka positivt ( har jag lärt mig) . Ni ses snart igen 😘
Nej, det är inget vidare att vara flygrädd 😦 Tänk om Patrik och Max ville tro på det där att tänka positivt när de flyger 🙂
Ja, vi ses ju snart igen!
Konstigt att dina killar inte är rädda för att köra bil. Tusentals fler människor
dör på vägarna, men givetvis inte så många på EN gång, som i en flygolycka.
Sade adjö till son och två barnbarn förra veckändan. Dom återvände till Saigon.
Hade inte sett dom på två år, och det var roligt att träffas,
men jag känner det inte som sorgligt, när dom reser. I stället känner jag glädje
över att vi överhuvudtaget kunde vara tillsammans.
I bil känner de sig konstigt nog trygga men så är de biltokiga med haha.
Jo, det är glädje när man väl kan träffas.
Bor din son i Saigon i Vietnam?
Patrik bodde 1 år som barn i Bai Bang.
Tiden går ju så fort när man har det trevligt och det är alltid trist att skiljas åt.
Och är man ”flygrädd” känns dte ju än jobbigare för då är dte inte lika lätt att ”swischa” mer eller hem igen.
Jag har ju varit flygrädd efter ett par incidenter men har kommit över det mesta av rädslan just genom att flyga mycket och jag fick väldigt bra hjälp av både SAS och Finnair vid några långresor och det hjälpte.
Jag är ju även idag ganks noga med var i planet jag sitter och betalar gärna extra för det.
Skönt att det det blev boarding till sist.
Bilden på dig och Frida är verkligen fin! Ni är urtjusiga!
Kram!
Ja, att skiljas känns alltid trist! Och ännu värre nu när vi märkte hur rädd Max var för att sätta sig på planet. Men de hade bokat SAS och så fort planet lyfte gick han bak och pratade med flygvärdinnan. Och på vägen hem hade han sådan tur att hon hade hållit kurser i just flygrädsla, så hon förklarade grundligt för honom. Det hjälpte för stunden, men han skulle behöva den där flygvärdinnan vid varje flygning framöver – om han nu skulle få för sig att kliva på ett plan igen!
Tack 🙂
Stor kram
Vad trist att flygrädslan gått i arv. Jag tror du får bjuda dem båda ”jag kan flyga kurs”. Alltid trist att skiljas åt. Kram Marianne