Tur vi inte gav upp!

Ja vilken kväll det blev.

Det började med att Anneli och Per undrade om vi ville följa med och äta en bit mat. De hade åkt till restaurangen dagen innan och bokat ett bord till kl 20. Vi träffades först hemma hos dem och tog en gemensam promenad till restaurangen. När vi började närma oss restaurangen så hördes hög musik. Jodå det var dit vi skulle men restaurangen var proppfull av folk och ett tomt bord stod kvar till oss. Men mitt framför den stora högtalaren, hm där kunde vi inte sitta och äta. Vi pratade med ägaren och förklarade läget, kom tillbaka om 30 minuter så har jag ett annat bord till er sa hon. Vi gick och tog en dricka på en pub en bit bort.

Efter 35 minuter gick Patrik bort och kollade, men det var fortfarande proppfullt. Efter lite diskussion med ägaren så lovade hon på nytt att ha ett bord om 30 minuter. Patrik var liite skeptisk och ifrågasatte detta. Ägaren slängde sig över honom och gav honom en bamsekram och lovade ett bord. Efter en timmes väntan sa vi till varandra att är det inget bord nu så går vi till ett annat ställe. Men nu hade hon ordnat det bästa bordet mitt i lokalen inomhus.

Vad vi inte riktigt fattat från början så kom vi rakt i en en tysk/österrikisk afton. Med ballonger och hattar.

Vi var garanterat de enda ”utlänningarna” där. Redan under maten började det urarta haha. Alla satt armkrok, gungade i sidled och sjöng på tyska. Under hela kvällen spelades det tyska joddlarlåtar och annan ”känd” musik.

När alla hade ätit upp så drog de igång en ringdans…

…som blev längre och längre…

…och som gick fram och tillbaks genom hela restaurangen som en lång mask så det var bara att hänga med i tåget.

Och att vi alla var såå duktiga på tyska hade vi ingen aning om.

Damen längst bort på den undre bilden fick ett gott öga till Patrik redan när vi satte oss vid bordet. De spelade en tysk variant på Rattarattaraa låten från sällskapsresan och då kupade Patrik händerna framför sig och gjorde som i filmen och det såg damen och sen satt hon och pekade och skrattade åt Patrik hela kvällen.

En snutt på Rattarattaraa…

Ägaren var olycklig hela kvällen för att vi fått vänta så länge på bordet men vid detta laget var allt glömt. Det var länge sedan vi hade så roligt.

Ja detta var verkligen en udda kväll. Men helt klart värd varenda minut vi fick vänta.