Tur vi inte gav upp!

Ja vilken kväll det blev.

Det började med att Anneli och Per undrade om vi ville följa med och äta en bit mat. De hade åkt till restaurangen dagen innan och bokat ett bord till kl 20. Vi träffades först hemma hos dem och tog en gemensam promenad till restaurangen. När vi började närma oss restaurangen så hördes hög musik. Jodå det var dit vi skulle men restaurangen var proppfull av folk och ett tomt bord stod kvar till oss. Men mitt framför den stora högtalaren, hm där kunde vi inte sitta och äta. Vi pratade med ägaren och förklarade läget, kom tillbaka om 30 minuter så har jag ett annat bord till er sa hon. Vi gick och tog en dricka på en pub en bit bort.

Efter 35 minuter gick Patrik bort och kollade, men det var fortfarande proppfullt. Efter lite diskussion med ägaren så lovade hon på nytt att ha ett bord om 30 minuter. Patrik var liite skeptisk och ifrågasatte detta. Ägaren slängde sig över honom och gav honom en bamsekram och lovade ett bord. Efter en timmes väntan sa vi till varandra att är det inget bord nu så går vi till ett annat ställe. Men nu hade hon ordnat det bästa bordet mitt i lokalen inomhus.

Vad vi inte riktigt fattat från början så kom vi rakt i en en tysk/österrikisk afton. Med ballonger och hattar.

Vi var garanterat de enda ”utlänningarna” där. Redan under maten började det urarta haha. Alla satt armkrok, gungade i sidled och sjöng på tyska. Under hela kvällen spelades det tyska joddlarlåtar och annan ”känd” musik.

När alla hade ätit upp så drog de igång en ringdans…

…som blev längre och längre…

…och som gick fram och tillbaks genom hela restaurangen som en lång mask så det var bara att hänga med i tåget.

Och att vi alla var såå duktiga på tyska hade vi ingen aning om.

Damen längst bort på den undre bilden fick ett gott öga till Patrik redan när vi satte oss vid bordet. De spelade en tysk variant på Rattarattaraa låten från sällskapsresan och då kupade Patrik händerna framför sig och gjorde som i filmen och det såg damen och sen satt hon och pekade och skrattade åt Patrik hela kvällen.

En snutt på Rattarattaraa…

Ägaren var olycklig hela kvällen för att vi fått vänta så länge på bordet men vid detta laget var allt glömt. Det var länge sedan vi hade så roligt.

Ja detta var verkligen en udda kväll. Men helt klart värd varenda minut vi fick vänta.

Om Ami

Den här bloggen handlar om oss och vårt vardagliga liv i Helsingborg och Torrevieja. Jag heter Ami och min man Patrik. Det är jag som är skrivaren i familjen, medan Patrik är den duktiga fotografen! Vi har en son, Max som är sambo med sin Frida och i juli 2017 fick vi vårt första barnbarn, en underbar liten prinsessa. Och i november 2018 utökades familjen med en underbar liten prins! Spanien har alltid legat oss varmt om hjärtat och i mars 2013 köpte vi vår lägenhet i Torrevieja. Välkomna att följa oss!
Det här inlägget postades i Vänner i Spanien och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Tur vi inte gav upp!

  1. Ama de casa skriver:

    Haha! Verkligen en udda kväll här i Spanien – men attans så trevligt! 🙂
    När vi var i alperna med skid- och båtgänget en gång så råkade vi hamna på en arabisk afton. Det var också lite oväntat, där hade en tysk/österrikisk-kväll passat bättre 🙂

  2. Annica skriver:

    Vilken tur att kvällen blev så bra tillslut 🙂
    Kram

  3. Gunnel skriver:

    Kul när något oväntat händer och så fick ni ju bevis på att ni är bra på tyska. Kram

  4. mamma C skriver:

    Tur att det blev så lyckad kväll till slut.
    Kram Carin

  5. Ditte skriver:

    Vilken underbar kväll! Så roligt! Och inte gjorde det så här i efterhand något att ni fick vänta på bordet.Det var det helt klart värt. Härliga bilder!
    Stor kram

  6. mittlillautrymme skriver:

    Jag är glad i dag att jag inte var med! Jag vet precis hur tyskarna firar och dagen efter har alltid varit en mardröm. 😀

  7. Znogge skriver:

    Så härligt! Om det är något som brukar bli festligt är det tysk umpa bumpa 😀

    Kram

  8. Ruth i Virginia skriver:

    En gång reste jag själv med en buss full av tyskar.
    Högtalarn spelade oompapa hela vägen. Lite av det går en lång väg.
    Att dansa långdans ser ju jättekul ut. – Bra för att skaka ner maten dessutom.

  9. Susjos skriver:

    Visst är det kul när kvällarna inte blir precis som man tänkt sig!
    Ser underbart ut!
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.