Sex lik hittade i en hiss i Torrevieja…

…skulle kunnat blivit en tidningsrubrik i en spansk tidning.

Ja det var verkligen med livet som insats vi hjälpte till häromdagen. När man är långt borta är man tacksam om någon vill hjälpa till och ta en titt så allt är som det ska. Vi hade några som tittade till vår lägenhet när vi var ”fast” i Sverige. Nu när vi åkte ner fick vi en ”lista” av folk som ville att vi skulle titta till deras bostäder. Första dagarna hade vi själva fullt upp med att komma på plats, men nu gällde det att börja beta av listan. Häromdagen passade det bra att ta en titt hos Per och Christel. Vi var ändå nere i hamnen med Dan, Carita, Ama och Anders. Så på hemvägen tog vi ”omvägen” upp i deras lägenhet. Ju fler desto bättre, haha. Upp var inga större problem. Vi åkte upp i hissen i omgångar nu i Coronatider. In i lägenheten och på med vattnet och fyllde på både avlopp och blommor. De ville även vi skulle åka ner med hissen till källaren och starta upp deras bil. Det var nu problemen började. För att åka ner till garaget behövs en speciell hissnyckeln. Carita och Ama ville inte åka med ner till garaget, men blev övertalade att följa med. Så nu var vi sex personer i en liten varm trång hiss.

Med munskydd på och ryggarna vända emot varandra skojade vi att, ner kommer vi alltid. Jodå ner kom vi, hittade bilen och startade upp den utan problem.

I garaget finns ingen trappa upp utan återigen trängde vi dumt nog in oss sex personer i en hiss på 1,2 kvm. Dörren stängdes sen hände INGET mer!! Vilken knapp vi än tryckte på så stod vi bara still. Tryckte vi på knappen för att öppna hissdörren hände ingenting!! Vi var fast, sex personer (30 grader ++) i en hiss i Spanien…smått började paniken spridas. I ett sista försök stoppade Patrik i hissnyckeln och tryckte på knappen men inget hände. Ringde man på larmknappen så jo visst ringde det i en klocka någonstans men ingen kom. Detta måste vara drömscenariot om man är ute efter spänning i Spanien…men just nu ville vi bara UT. Hur länge räcker luften, när kommer någon hitta oss, var är toaletten, ja många konstiga tankar hann komma.

Ingen hade sinnesnärvaro att tänka på att ta en bild i den fulla hissen. Men lösningen kom när Patrik vände sig om och kunde dra upp hissdörren…UT skrek alla. Sällan är man så glad över så lite. Patrik tycke vi kunde prova en gång till för att få en bild men ingen ville ställa upp. Men han tog ensam hissen upp och la tillbaks bilnycklarna så det var nog inte hissens fel…. utan vårt eget. Vi andra gick ut via bilporten.

Sex personer är ok i hissen men det föll nog på vikten.

Phu det blev inga tidningsrubriker denna gång men vi har fler bostäder att titta till så man vet inte hur det går där. Detta var lite för spännande för Ami.