…skulle kunnat blivit en tidningsrubrik i en spansk tidning.
Ja det var verkligen med livet som insats vi hjälpte till häromdagen. När man är långt borta är man tacksam om någon vill hjälpa till och ta en titt så allt är som det ska. Vi hade några som tittade till vår lägenhet när vi var ”fast” i Sverige. Nu när vi åkte ner fick vi en ”lista” av folk som ville att vi skulle titta till deras bostäder. Första dagarna hade vi själva fullt upp med att komma på plats, men nu gällde det att börja beta av listan. Häromdagen passade det bra att ta en titt hos Per och Christel. Vi var ändå nere i hamnen med Dan, Carita, Ama och Anders. Så på hemvägen tog vi ”omvägen” upp i deras lägenhet. Ju fler desto bättre, haha. Upp var inga större problem. Vi åkte upp i hissen i omgångar nu i Coronatider. In i lägenheten och på med vattnet och fyllde på både avlopp och blommor. De ville även vi skulle åka ner med hissen till källaren och starta upp deras bil. Det var nu problemen började. För att åka ner till garaget behövs en speciell hissnyckeln. Carita och Ama ville inte åka med ner till garaget, men blev övertalade att följa med. Så nu var vi sex personer i en liten varm trång hiss.
Med munskydd på och ryggarna vända emot varandra skojade vi att, ner kommer vi alltid. Jodå ner kom vi, hittade bilen och startade upp den utan problem.
I garaget finns ingen trappa upp utan återigen trängde vi dumt nog in oss sex personer i en hiss på 1,2 kvm. Dörren stängdes sen hände INGET mer!! Vilken knapp vi än tryckte på så stod vi bara still. Tryckte vi på knappen för att öppna hissdörren hände ingenting!! Vi var fast, sex personer (30 grader ++) i en hiss i Spanien…smått började paniken spridas. I ett sista försök stoppade Patrik i hissnyckeln och tryckte på knappen men inget hände. Ringde man på larmknappen så jo visst ringde det i en klocka någonstans men ingen kom. Detta måste vara drömscenariot om man är ute efter spänning i Spanien…men just nu ville vi bara UT. Hur länge räcker luften, när kommer någon hitta oss, var är toaletten, ja många konstiga tankar hann komma.
Ingen hade sinnesnärvaro att tänka på att ta en bild i den fulla hissen. Men lösningen kom när Patrik vände sig om och kunde dra upp hissdörren…UT skrek alla. Sällan är man så glad över så lite. Patrik tycke vi kunde prova en gång till för att få en bild men ingen ville ställa upp. Men han tog ensam hissen upp och la tillbaks bilnycklarna så det var nog inte hissens fel…. utan vårt eget. Vi andra gick ut via bilporten.
Sex personer är ok i hissen men det föll nog på vikten.
Phu det blev inga tidningsrubriker denna gång men vi har fler bostäder att titta till så man vet inte hur det går där. Detta var lite för spännande för Ami.
Ja, hur tänkte vi där? Inte alls, skulle jag säga. Såååå DUMT!!! Tur att vi kom ut ur hissen och tur att det fanns en nödknapp på garagedörren så vi även kom ut ur själva garaget. Även om det var betydligt bättre i garaget än i hissen så hade det inte varit så skoj att bli fast där heller.
Nåja, vi grejade det till slut och fick nåt stärkande som vi verkligen behövde 😀
Ha en bra dag!
Jag som i princip aldrig åker hiss känner direkt vilken mardröm det måste har varit! Sedan var det ju lite dumt att tränga ihop sig i en så pass liten hiss. Nåja, vilken tur att det slutade väl. Kan tänka mig att ni behövde något stärkande efteråt.
Kram
Jobbigt läge 😱
Kram
Ni kanske ska fixa de andra ställena utan assistans. 😀 Vi vill inte läsa om er i tidningen. Inte om dylika händelser iaf. 😉
Go’ midda’ Ami! Ja, det där lät inte så kul, men ni har i alla fall fått er en nära döden upplevelse och ju längre tiden går, desto roligare hade ni det där i hissen! 😀
Lite besviken är jag på Ama för att vi inte fick några bilder! 😦
Jag, som inte är hissrädd, kände faktiskt lite panik, när jag läste storyn. Pju !
Ta hand om er, säger jag bara 😀 Kram!
Tänk ändå vad vi hjälper er till ett spännande liv. Söt vår lilla bil är vi tackar er för hjälpen men Patrik skickar väl räkning? Per å Christel
Haha, ja utan er hade vi inte haft någon spänning alls 🤣
Hej Ami!
Mardröm är bara förnamnet!! I denna värme dessutom. Varit med om i 30 gr i ditt grannhus.
Vi var bara 2…OK överviktiga hahaha…men översteg inte gränsen.
Sen gick jag upp och ner i en månad…innan jag vågade åka och helst då ensam…
Kram P ♥♥
OMG så läskigt hemskt, tur Ni kom ut… kram
Åh fy vilken mardröm , avskyr hissar , finns trapp så tar jag alltid den , förstår paniken i detta trånga utrymme 🙀//Christina
Ja usch sån spänning vill man ju helst slippa. Tokstollar som alla gick in i den lilla hissen. Jag är glad att ni kom ut helskinnade. Kram på er 😘
Ja, hur tänkte vi när vi alla klev in i hissen??? Helt galet!
Kram 😘
Men fy vad otäckt! Jag trodde först att det verkligen var något som hade hänt med den läskiga rubriken…
Nu vet ni att det är ensamma ni ska gå till de andra och kolla till det.
Kram Carin
Väl spännande! Absolut! Och även ”I hetaste laget”. Men nu har ni testat och gör nog inte om det. Och att vara instängd i en liten hiss är ju inget man direkt vill. Bra att Patrik kom på idén med att dra upp hissen. Det var just det Bosse också sa. Men det förutsätter ju att man inte är mellan några plan.
Skönt att det inte blev några rubriker i tidningen och allra bästa att ni kunde fortsätta att andas.
Många tankar och stor kram
Jösses, vilken historia! Tur den slutade bra 😉
Ha det så bra i ett varmt och skönt Spanien!
Kram
😱😱😱
Vilken mardröm!!!
Ping: Annars då, på hemmaplan? | Ama de casa
Oj … vilken dramatik! Bra att det slutade bra!
Ping: Ett par otäcka hissupplevelser – igen! | Ama de casa