Promenaden till La Mata…

…var mycket jobbigare än tänkt. Vi skulle bara ta en lugn promenad. Men det kändes som vi vandrat genom öknen i flera dagar. När vi nådde målet visste vi inte om det var en hägring eller verklighet. Vi såg vatten och tänk om vi bara hade haft badkläder med oss.

Den lilla vattenflaskan vi hade med räckte inte långt, den var slut för länge sedan.

Men vi visste att det fanns ett bra vattenhål inom räckhåll så vi kravlade oss dit.

Strandpromenaden var nu helt klar efter förra ovädrets framfart. Vi var där i januari och då hade de precis påbörjat renoveringen men nu såg den ut att hålla för framtidens oväder.

Vi satt oss och tog en dricka och hämtade nya krafter innan vi fortsatte…

…till torget i La Mata.

Nu fick det räcka så vi vände hemåt igen.

Vi tog en annan väg hem för att slippa den branta backen uppför så vi tog vägen utmed vattnet i stället.

Men att slippa undan backarna helt är omöjligt på dessa hållen, denna backen är kanske inte så brant men desto längre istället. Nu kunde vi omöjligt bli blötare av svett.

Och när vi nådde toppen var vi inte ens halvvägs hem.

Nä detta var helt fel dag att ta en sådan långpromenad. Telefonen visade att vi gått 16 km i ökenvärme. Och totalt över dygnet visade den 21 km. Alla säger att visheten kommer med åldern så då är vi kanske inte så gamla än…