Posten, mat, poliser, ockupanter…

…hur mycket ska man behöva vara med om på en och samma dag?

För att ta allting i tur och ordning så efter frukosten gick vi ner till Posten. Ami hade packat ett paket med roliga saker till barnbarnen. Man vet aldrig hur långa köer det är på Posten så vi gick ut i god tid. Men såklart fanns det ingen kö, Ami var först och kunde kliva rakt in men stoppades i dörrhålet av en kille som höll en flaska med handsprit. Det var hans jobb att se till att alla spritade händerna innan man fick gå in. Utan några köer så gick det snabbt att få iväg paketet.

Nu kunde vi dra ner på tempot för nu var vi ute i god tid.

Utanför Posten höll de på att klippa träden.

Se så fint det blev när de var klara.

Gatorna kring torget vid gamla kyrkan var avstängda….

…för det har pratats länge om att de ska byta ut all gatsten mot asfalt. Men från prat till handling kan ta tid i Spanien.

Man gjorde samma arbete vid vita kyrkan för några år sen och det blev ju bra. Men nu pågick upprivningen av stenarna för fullt vid gamla kyrkan. Ett hiskeligt liv så det var bara att öka stegen.

Vi hade en träff med lite mat och dryck. Men det är inte lika trevligt att gå ut och äta längre tyvärr. Man får ju bara sitta fyra vid varje bord nu förtiden. Men det löste sig genom att vi tjejer satt oss vid ett eget bord och då blev det ju extra trevligt med tjejsnack. Vi glömde nästan bort att vi hade männen med, men när notan kom så fick de snällt betala så det var tur de var med.

Efter maten skulle Carita visa en sak så vi gick upp 10 minuter till deras lägenhet. Men strax fick vi ett samtal från våra grannar i vårt hus att det stod 4 män med rakade huvud och fulla med tatueringar på vårt våningsplan. Ami tyckte först det var väl inget. Men Patrik blev nyfiken och tyckte vi skulle gå hem och kolla på buset. Nu var det tyvärr så att när vi rundar grannhuset så ser vi bakändan på en polisbil som kör där ifrån. Och ingen av de fyra tatuerade killarna ville ställa upp på bild så det blev inte många bilder på dramat. Men när vi kom upp på vårt våningsplan så skulle precis en dörr stängas till en lägenhet när Patrik satte foten emellan, tryckte in dörren och möttes av en kille som inte var glad att Patrik klev in. Nä det blev ingen bjudning på Gevalia precis. Ami hade redan gått till våra svenska grannar som ringt efter oss och vi stod och tittade i dörrhålet. Det var en Spanjor och hans sambo som Patrik stod och pratade med, först lite livligt men snart stod det två Poliser bakom ryggen på Patrik som kommit ut ur hissen. Patrik hade inte ansiktsmasken på så det sa Polisen till om efter fem minuter. Ja denna historian kan göras lång, men vår ryska granne har två lägenheter på vårt våningsplan och den ena hyr hon ut. Och denna hade hon hyrt ut dagen innan till detta spanska paret. Men när de kom och skulle flytta in ville hon inte lämna ut nycklarna så de kom inte in, fast de hade betalt in två månaders handpeng. Med advokat och låssmed blev låsen utbytta och hyresgästerna kunde flytta in. Och det var ryskan som ring in dessa fyra tatuerade gorillor för att slänga ut hennes hyresgäster som nu sovit en natt i lägenheten. Patrik bad om att få se hyreskontraktet och det såg bra ut. Och dessa två Poliserna som hade varit här innan vi kom hem och nu kommit tillbaka efter att någon i huset ring efter Polisen igen när det pratades högt i trapphuset sa att kontrakten var rätt och att ryskan ångrat sig att hyra ut av någon anledning till spanjorerna. Det var nu som masken kasade ner under näsan på Polisen när Patrik slår till Polisen på axeln och säger du måste ha masken ovanför näsan. Under två sekunder visste Polisen inte hur han skulle agera med han drog upp masken och de började alla skratta. Vi andra stod i dörrhålet hos grannarna och tittade på. Jaja Patrik bad om ursäkt för intrånget och de tog varandra i hand. Men detta lär inte vara slutet på historian. Men nu var klockan mycket och vi alla var hungriga så vi skickade ut männen för att jaga lite mat på stan.

Nu när alla restaurangerna måste stänga kl 17 så det är inte så lätt att hitta kvällsmat på stan. Men de hittade en fransk pizzeria som hade erbjudande om man köpte två pizzor fick man tre. De kom hem med tre supergoda pizzor som vi åt inne hos Bosse och Mari.

Haha ja det var verkligen en händelserik dag, kanske lite väl spännande för Ami.