Lite slarvig….

….är jag allt när det gäller bloggen här i Sverige. Lite aktivitet är det på instagram, men absolut inte dagligen.

Men nu är jag här igen och såklart är vi kvar i Sverige. Väskan står packad och klar för återresan till Spanien och den lär säkert få stå där till vintern…..men plötsligt händer det!

Men här i Sverige njuter vi av barnbarnen så mycket vi bara kan. I lördags var våra favoriter hos oss på middag och frampå kvällen frågade jag Julia om hon ville sova över. Hon funderade några sekunder innan hon svarade – Jag har ju sovit hos dig!

Igår samlades delar av familjen vid stranden för lite fika.

Julia och farmor har mycket spring i benen så vi tröttnade och gick för att gunga.

Gunga är ju kul.

Och när vi tröttnade på det gick vi ut på bryggan för att se om det fanns några fiskar i vattnet. Men vinden var vass.

Och när farmor kom hem var fickorna fulla med snäckor som Julia plockat.

Sverige är långt.

Patrik är glad för att handla, men med åren har han blivit lite bekväm så istället för att åka ut och handla så försöker han nu mer få sakerna hemkörda. Men ibland är folk inte att lita på så då får han offra sig och hämta själv. Och så blev det nu, men som vanligt med väldigt kort varsel.

I söndags klockan 8,00 satte vi oss i bilen och styrde upp på E4 norrut. Vi lämnade ett grönskande och soligt Helsingborg bakom oss.

Grönskan avtog snabbt och vädret ändrades. Men ändå perfekt väder för att sitta i bilen. Trollet i Husqvarna stod kvar.

Första stoppet blev i Dalarna och Avesta. Nästa blev Krylbo och sen styrde vi ner mot Sollentuna och sista inhandlingen blev i Järfälla. Sen stannade vi och åt på Mc-Donalds innan vi fortsatte resan hemåt. Solnedgången var vacker över Vättern.

Klockan 22,30 var vi tillbaka i Helsingborg och sedan skulle det lastas av i garaget. Ja, vad var det han hade handlat? En hel bil full med bildelar. Två motorer, huv, skärmar, fälgar. Ja, massor med skit och ändå betalt en förmögenhet för skrotet.  Fynd tyckte Patrik , skrot tyckte Ami.

För er som inte vet, så är detta en bakaxel/växellåda till en 1950 bubbla. Ami är inte rädd för att hugga i när det behövs.

Hade vi kört samma sträcka söderut som vi gillar bättre än norr så hade vi varit i Frankrike istället. Nu hade vi önskat att det var andra tider. Dessutom fanns det flera som vi velat besöka utmed vägen. Men det får vi ta igen när världen blir bättre.

Trevlig fredag….

….och glad påsk!

Men som det ser ut nu verkar även denna flygresa bli inställd!

Men det blir påsk i alla fall!

Ha en fin helg!

Vi blir ombokade….

….till Spanien hela tiden. Tror det är fyra gånger redan som vi fått ändra resan, men någon gång ska vi väl komma tillbaks igen…eller? Men det viktigaste är ju att de som är där ska få komma ut i friheten igen. Vi hoppas verkligen det blir snart!

Vi har det bra här och vi har ju en bostad. Det hade varit värre om vi behövt ta in på hotell eller bo hos nära och kära. Och framför allt har vi ju våra älskade barnbarn som vi träffar så mycket vi bara kan.

Julia har ju sovit en hel del hos oss när hon var mindre, men nu är hon lite mer mammig. Hon vill gärna och frågar lite nu och då om hon kan komma och sova över. Och såklart får hon komma precis när hon vill, men när det väl kommer till kritan ångrar hon sig. Men på påskafton kommer familjen hit och då är planen att både Julia och Teo ska övernatta….vi får väl se hur det blir med den saken.

Solen har faktiskt visat sig nästan hela tiden sen vi kom från Spanien vilket vi är väldigt tacksamma över. Dock inga Spanientemperaturer, men hittar man lä är det skönt. Vi har ju inte varit hemma och använt vår balkong här i Sverige på flera år, men denna sommar verkar vi få nytta av den….men det tar sin lilla tid att få bort alger och annat som bitit sig fast genom åren, så jag är inte sysslolös.

Men det ska nog gå bra. Och när jag är färdig med den är det dags att köpa en ny garderob….alla sommarkläderna hänger nere i Torrevieja!

”En liten sak till….det är flera bloggar som jag inte kan kommentera på. När jag skrivit kommentaren och klickar iväg den så är den bara försvunnen!”

Det blir alltid lite si och så…

…med bloggandet när vi är i Sverige. Men såklart träffar vi ju nära och kära så mycket vi bara kan. Barnbarnen är ju nummer ett. Och vilket farmorshjärta smälter inte när man får höra från Julia som är två och ett halv år – älskar dig farmor! Och givetvis är det Julia som bestämmer hos farmor. Teo börjar så smått han också att visa vad han vill ha och såklart är det samma med honom. Farmor kan bara inte säga nej!!

Häromdagen följde jag med Max och barnen till Väla. Frida jobbade så då åkte vi dit en stund. Inte mycket folk så det var lätt att hålla avstånd. Vi snabbade på våra ärenden och gick sen över till IKEA för att köpa glass och korv.

Lite kladdig måste man få vara när man äter glass.

Julia är lite större och klarar bättre av kladdet.

Efteråt följde de med hem och Julia hittar själv till farmors hårspänne och sminkskåp…

…för är man tjej vill man ju vara fin!

Hurra, hurra!

Stort grattis idag till bästa svärdottern!

Puss och kram och Grattis Frida på 30 årsdagen! ❤

Ovanliga fredagar!

Ja, det mesta är ju upp och ner nu i dessa tider. Vi är kvar i Sverige och lär nog bli här ett bra tag till. Men oavsett var vi är så blir det ju fredag en gång i veckan och fredagar betyder för oss att vi alltid ses över ett glas vin och en tapas. Ibland är det bara vi tjejer, men på senare tid brukar även våra män följa med. Det är Carita och jag som började med det för flera år sen. Men från början gick vi på fredagsmarknaden när den låg inne i stan. Vi hade den precis nedanför vår terrass så det var nära och bra. Men sen den flyttade till utkanten av stan blir det inte lika ofta som vi går dit. Men efter vår marknadsrunda avslutade vi alltid med ett glas vin på någon bar, även om våra män hävdar att vi inte alls gick den där marknadsrundan utan tog baren direkt, men det gjorde vi inte alls. Haha! Men nuförtiden blir det fredagsvin utan marknad!

Men det är en trevlig tradition som vi gärna vill fortsätta med, men just nu när det är som det är finns det ingen möjlighet att träffas, men vi håller traditionen igång även om det är på lite håll – så då kändes det extra bra när detta kortet damp ner i brevlådan.

Visst längtar man efter att allt ska bli som vanligt igen!