…efter att vi haft en hel dag med grått väder vaknade vi upp till detta igår. Här går inte att ha tråkigt med en så blå himmel.
21 grader visade appen.
Detta var första dagen med de nya restriktionerna. Restaurangerna får inte ha någon servering på plats utan endast erbjuda hämtmat.
Det var mycket folk som var ute och rörde sig i det fina vädret.
Det var lite märkligt att gå runt i stan igår, lika mycket folk som tidigare men alla uteställen var stängda.
Men vi såg att det finns de som gynnas av att restaurangerna måste hålla stängt och det är butikerna som än så länge har öppet som vanligt. Det var mycket mer folk inne i butikerna än vanligt.
Vi var rädda ett det skulle vara helt dött på stan. Men så var det inte första dagen iallafall.
Det går verkligen undan med att riva upp alla gatsten på gatorna.
Runt kyrkan är de redan klara. Det var bara sex dagar sen de började riva upp stenarna. Och igår var det både asfalterat och målat.
Sådana här Para llevar skyltar stod överallt på stan. Så vi får hoppas restaurangerna kommer hålla sig flytande i väntan på bättre tider.
Ja vilken dag vi fick, från att ha vart helgrått dagen innan till denna blå himmel.
Nu vill vi bara få ett negativt besked från Covid testen som svärdottern gjorde i förrgår.
Igår var det lovat sämre väder och mycket riktigt stämde appen. Det var mer eller mindre grått hela dagen och temperaturen sjönk rejält.
Och som om inte det dåliga vädret skulle vara nog. Detta var sista dagen att kunna gå ut och äta. Från och med idag får inga serveringsställe ha öppet i hela Spanien. Och detta ska gälla i 14 dagar men med troligt förlängning. Covid smittan rusar i höjden överallt. Och igår gick vår svärdotter och tog en covid test som hon nu väntar svar från.
Smittan kommer krypande närmare och närmare känns det som. Igår brände det även till i bekantskapskretsen här i Torrevieja. Vi blev igår påminda om hur lätt en smittkedja startar. En träffar en som träffar en som träffar oss. Man kan ju inte ha koll på vilka ens vänner träffar i sin tur. Man måste utgå från att vem som helst kan vara en smittbärare. Så för först gången blev man orolig här.
När det nu var sista dagen att gå ut och äta så fick man passa på. En liten regnskur kom vid 16 tiden precis som lovat men då satt vi under tak.
Det blev knappt ens blött på marken men det skrämde bort de sista gästerna men de fick bara ha öppet till 17 så det var stängningstid ändå.
När vi gick ifrån restaurangen igår. Det sista kyparen sa till oss inför stängningen, vi ses i juni…
Förra året la kommunen över 4 miljoner på en ny sort grövre grus på stranden borta vid Los Locos.
Det såg ju bra ut när de var klara i början på 2020. Stranden var bredare än någonsin.
Anledningen till nysatsningen var att efter varje oväder så försvinner sanden på stränderna här. 2016 var ett oväder som vi inte vill uppleva igen.
Det var inte många sandkorn kvar på vår strand efter det ovädret. Det måste ha varit kostsamt för Kommunen.
Så man kan förstå de ville prova något nytt som håller bättre. Men igår när vi gick förbi Los Locos så var det inte mycket kvar av den fina vita sanden, höjdskillnaden till vatten måste varit 2 meter. Och ändå har vi inte haft några oväder. Så det var nog ingen bra investering som kommunen gjorde.
Bättre investering gör säkert El-Tiburón på Los Locos. De passar på att hålla stängt och renovera upp inför nästa säsong.
Bästa investeringen vi själva gjort…
…någonsin…
…var när vi vågade…
…satsa på vår dröm…
…att komma till Spanien.
Detta är livskvalité för oss och det går inte att värdera i pengar. En helt underbar dag i solen.
Så ett bra investeringstips är att ha så roligt man kan, för livet är här och nu inte imorgon. Morgondagen vet vi inget om.
1 november påbörjades målningen av skärmtaket på Vista Alegre. Till att börja gick arbetet väldigt långsamt.
Det var ju en ”liten” bit som skulle målas och…
…då duger det inte att ligga och lata sig.
Men se, två och en halv månad senare var det klart.
Hur snyggt som helst.
Lika lång tid tog det dock inte att byta namn på gamla butiken Domti …
…som nu heter Dolfy det namnbytet gjordes på dagen.
Vi tog även en promenad ut på piren och där var vi inte ensamma.
Här har det det hänt saker sen vi gick här senast. Kinarestaurangen Kai Asian som öppnade för två år sen fanns inte kvar igår när vi tog en promenad ut på piren. Det är märkliga tider då vissa stänger ner så satsar andra. Cabel-ski banan var i full gång.
Det hade satt upp ett tält över starten. Det kan ju inte vara för regnets skull, för i Torrevieja regnar det aldrig.
Eftermiddagen avslutades med en golf runda.
18 hål tar sin lilla tid.
Det blev en supertrevlig dag med strålande sol och värme.
Temperaturerna stiger nu för varje dag som går. Gårdagen var helt otrolig med tanke på hur de sista veckorna sett ut. Helt vindstilla och blå himmel. Nu är det äntligen som vi är vana vid att det ska vara i Spanien, varmt och gott. Och det ska bli än varmare om några dagar. Ami älskar sol och värme.
Det blev en lång eftermiddag med Bosse och Mari sittandes i solen. Igår fick vi i oss hela dagens behov av D-vitaminer med råge.
Om 10 minuter måste alla restaurangerna stänga men…
…det kunde man inte tro när vi passerade utefter paseon.
Vi såg inte en enda som var klar och ville gå hem. Att stänga ner kl 17 är lite tidigt. Men vi ska inte klaga, det finns de som har det värre. Från och med igår stängde Portugal ner allt utom matbutiker, sjukhus och apotek. Det hoppas vi inte händer här igen.
Strandfolket har inte samma tider att rätta sig efter så de kunde sitta kvar ett tag till.
21 grader är på gång och då kan det hända ni kommer få se Ami på stranden.
…hur mycket ska man behöva vara med om på en och samma dag?
För att ta allting i tur och ordning så efter frukosten gick vi ner till Posten. Ami hade packat ett paket med roliga saker till barnbarnen. Man vet aldrig hur långa köer det är på Posten så vi gick ut i god tid. Men såklart fanns det ingen kö, Ami var först och kunde kliva rakt in men stoppades i dörrhålet av en kille som höll en flaska med handsprit. Det var hans jobb att se till att alla spritade händerna innan man fick gå in. Utan några köer så gick det snabbt att få iväg paketet.
Nu kunde vi dra ner på tempot för nu var vi ute i god tid.
Utanför Posten höll de på att klippa träden.
Se så fint det blev när de var klara.
Gatorna kring torget vid gamla kyrkan var avstängda….
…för det har pratats länge om att de ska byta ut all gatsten mot asfalt. Men från prat till handling kan ta tid i Spanien.
Man gjorde samma arbete vid vita kyrkan för några år sen och det blev ju bra. Men nu pågick upprivningen av stenarna för fullt vid gamla kyrkan. Ett hiskeligt liv så det var bara att öka stegen.
Vi hade en träff med lite mat och dryck. Men det är inte lika trevligt att gå ut och äta längre tyvärr. Man får ju bara sitta fyra vid varje bord nu förtiden. Men det löste sig genom att vi tjejer satt oss vid ett eget bord och då blev det ju extra trevligt med tjejsnack. Vi glömde nästan bort att vi hade männen med, men när notan kom så fick de snällt betala så det var tur de var med.
Efter maten skulle Carita visa en sak så vi gick upp 10 minuter till deras lägenhet. Men strax fick vi ett samtal från våra grannar i vårt hus att det stod 4 män med rakade huvud och fulla med tatueringar på vårt våningsplan. Ami tyckte först det var väl inget. Men Patrik blev nyfiken och tyckte vi skulle gå hem och kolla på buset. Nu var det tyvärr så att när vi rundar grannhuset så ser vi bakändan på en polisbil som kör där ifrån. Och ingen av de fyra tatuerade killarna ville ställa upp på bild så det blev inte många bilder på dramat. Men när vi kom upp på vårt våningsplan så skulle precis en dörr stängas till en lägenhet när Patrik satte foten emellan, tryckte in dörren och möttes av en kille som inte var glad att Patrik klev in. Nä det blev ingen bjudning på Gevalia precis. Ami hade redan gått till våra svenska grannar som ringt efter oss och vi stod och tittade i dörrhålet. Det var en Spanjor och hans sambo som Patrik stod och pratade med, först lite livligt men snart stod det två Poliser bakom ryggen på Patrik som kommit ut ur hissen. Patrik hade inte ansiktsmasken på så det sa Polisen till om efter fem minuter. Ja denna historian kan göras lång, men vår ryska granne har två lägenheter på vårt våningsplan och den ena hyr hon ut. Och denna hade hon hyrt ut dagen innan till detta spanska paret. Men när de kom och skulle flytta in ville hon inte lämna ut nycklarna så de kom inte in, fast de hade betalt in två månaders handpeng. Med advokat och låssmed blev låsen utbytta och hyresgästerna kunde flytta in. Och det var ryskan som ring in dessa fyra tatuerade gorillor för att slänga ut hennes hyresgäster som nu sovit en natt i lägenheten. Patrik bad om att få se hyreskontraktet och det såg bra ut. Och dessa två Poliserna som hade varit här innan vi kom hem och nu kommit tillbaka efter att någon i huset ring efter Polisen igen när det pratades högt i trapphuset sa att kontrakten var rätt och att ryskan ångrat sig att hyra ut av någon anledning till spanjorerna. Det var nu som masken kasade ner under näsan på Polisen när Patrik slår till Polisen på axeln och säger du måste ha masken ovanför näsan. Under två sekunder visste Polisen inte hur han skulle agera med han drog upp masken och de började alla skratta. Vi andra stod i dörrhålet hos grannarna och tittade på. Jaja Patrik bad om ursäkt för intrånget och de tog varandra i hand. Men detta lär inte vara slutet på historian. Men nu var klockan mycket och vi alla var hungriga så vi skickade ut männen för att jaga lite mat på stan.
Nu när alla restaurangerna måste stänga kl 17 så det är inte så lätt att hitta kvällsmat på stan. Men de hittade en fransk pizzeria som hade erbjudande om man köpte två pizzor fick man tre. De kom hem med tre supergoda pizzor som vi åt inne hos Bosse och Mari.
Haha ja det var verkligen en händelserik dag, kanske lite väl spännande för Ami.
…så att man bara kan titta på när andra ska fostra sina barn.
Igår gick vi förbi skolan. Tyvärr var fotografen lite långsam, bara 1 hundradel före denna bilden togs stod pojken mitt uppe på framrutan och retade sin mamma innan han hoppar upp på biltaket. Och det är nu jakten börjar…troligen en mamma och en mormor.
Haha vi visste inte det fanns så många svordomar på spanska. Ja man är glad att man gjort sitt med barnuppfostran. Det ska testas hela tiden. Även om det inte alltid var så kul när det hände men det blir ett minne för livet som man kan ha roligt åt sen.
Igår hade vi istället en bad internettelefonbetaldag. Det var dags att betala för vårt internet och oftast tar vi det som en trevlig promenad bort till kontoret och betalar på plats. Men just igår hade vi annat planerat och tänkte spara tid genom att göra en vanlig internetbetalning. Patrik skulle göra den under tiden jag fixade frukosten. Men nä det var helt omöjligt. För att göra sista verifieringen så ska man få en kod skickad till sig i bankappen. Men det kom inget kod. 6 minuter hade man på sig sen fick man gå in och göra en ny ”betalning” men det kom inga verifieringskoder. Suck nu blev det stressigt, frukost, toalett och sen iväg mot kontoret.
Vädret såg lovande ut. Så mycket av den blå himmeln har vi inte sett på flera dagar.
Redan här någonstans fick vi börja knäppa upp jackan, äntligen kunde man känna av spanienvärmen. Och utanför internetkontoret stod Anna-Karin och Krister som var där i samma ärende som vi.
Betalningen var snabbt avklarad, det var promenaden som tog längst tid. Väl hemma med 15 minuter till godo hoppade Patrik in i duschen och med 1 minuts marginal öppnade vi och grannarna Bosse och Mari dörrarna samtidigt. De har kommit ner och vi hade bestämt träff strax innan klockan 13.
Vi gick ner på Paseon. Apelsinhandeln är i full gång.
Vi gick bort till Coffe & Tapa och satt och njöt av det underbara vädret.
Tror minsann vi brände näsan i solen. Helt klart årets bästa dag.
