Var kan man dansa i dessa tider?

Vi alla är danssugna och vi hade pratat om var vi kunde träffas för att dansa. Hm snart kom vi på att det är ju förbjudet att dansa i dessa tider och alla trevliga dansställen har varit stängda sen länge. Visst nu har de öppnat upp igen men man får bara sitta på sin stol och lyssna på musik, alltså inte använda dansgolvet. Det blir inte riktigt lika kul. Men då får man hitta på andra alternativ. Vi samlades och åkte buss.

Bussen gick inte riktigt ända fram till dörren utan de sista 100 meterna fick vi gå.

Alla mäns dröm är ett ölkylskåp i garaget.

Vädret var bästa tänkbara, varmt och svettigt.

Och inte gick det att svalka sig i poolen heller. Den hade precis renoverats och nu höll man på att fylla upp med vatten för att se om den var tät.

Ska man orka dansa så krävs lite energi.

Och allt detta ordnades av dansmästarna Nikki och Derick.

Höfterna rullade varje gång Derick gick ner till sin mancave.

Haha alla tog chansen för en liten svängom fast det…

…skulle lekas lite först.

Men det var ingen som tog lekarna på allvar vi ville ju dansa.

Alla varianter är bra utom de dåliga.

Det förekom lite fusk och…

…psykningar.

Det är minsann inte så lätt som det ser ut.

Dan fick sätta sig och stoppa bollarna. Annars hade de rullat vidare nerför backen och ut på gatan.

Vissa gick in för att skada motspelaren istället.

Aj detta kommer göra ont!

Vi skulle ju dansa, men var är dansen?

En vanlig dag i Torrevieja!

Än finns det gott om plats på stranden det går fort nu till augusti. Vi vill ju inte att det blir som i fjol då vi missade att bada.

Vi hade ett ärende till södra delarna av stan.

Väl framme i hamnen kunde vi konstatera att det var betydligt mer plats här.

I vanliga fall hade det varit fullt med folk. Det känns som många väntar med utlandssemestern tills nästa år.

Efter en stressig dag var det skönt att komma hem och starta grillen.

Ami hade gjort potatissalladen på förmiddagen och lite kryddsmör. Sen fick Patrik sköta grillen.

En liten glass till efterrätt sitter fint när det är 30 i skuggan på kvällen.

Personalproblem!

Jag vet inte hur många gånger de senaste 30 åren som man önskat sig någon form av elektroniskt kontakt med serveringspersonalen. Vi hade tidigare på dagen träffat Anders och Karin. Vi gick ner på Coffe o Tapa och där är det sällan några problem att få kontakt med personalen. De ser oftast en när man räcker upp handen.

Men på många ställen kan det finnas personal i dussintals för att sen helt plötsliga bara vara borta. Första gången man såg att det ens fanns kontaktmedel med personalen var i filmen Grease tror jag. Och den filmen har ändå några år på nacken…..och det mesta har utvecklas sen dess, men inte restaurangbranschen. Det finns dock få undantag. Ett hotell här i Torrevieja har i många år haft en knapp på servetthållaren som står ute på alla borden. Där har man kunnat trycka för att påkalla uppmärksamhet och det har fungerat bra.

100 Montaditos hade en kort period att man fick med sig en dosa som pep när maten var klar för hämtning men den finessen försvann redan efter några månader.

Senare på kvällen innan maten träffade vi Dan och Carita på El Faro vid vita kyrkan. Det har varit ett bra ställe. Bob (billigt och bra) som alla nu vet vad det står för.

Bara två-tre dagar tidigare så hade El Faro bytt ägare. En lärdom vi fått genom åren här är att det alltid ”oftast” är som bäst precis när ställen byter ägare. Då är de som mest engagerade och står på tå för gästerna och vill leverera sitt bästa.

En ovan kypare tappade och krossade ett vinglas på oss alla och Carita ”lyckades” få det mesta på sig. Efter en stund kom de ut igen och frågade om vi ville ha något som vi inte alls förstod vad det var. Till slut fick han visa en bild i sin telefon. Han undrade om vi ville ha en vattenpipa som huset skulle bjuda på. Inte konstigt ingen förstod vad han sa. Nä tack vi röker inte. Och lite konstigt är det, för i Valenciaregionen är det förbjudet att röka på uteserveringarna.

Under tiden vi satt där så kom det killar med stegar.

Och nu hade det inte bara bytt ägare utan dessutom namn.

Allt hände under tiden vi satt där. Antingen är det mañana i Spanien eller så går det på sekunder. Lagom existerar inte här.

Men det bästa var väl ändå denna finess! Äntligen nu kan man både kalla på uppmärksamhet och be om notan utan att sitta och vifta med handen. Det var nog tur att den låg i en Zippåse för även den fick vinet över sig.

När det var tid att betala så tryckte vi på pay-knappen och notan kom. Oj de bjöd på de två stora ölen som Dan och Patrik tog troligen som kompensation för det utspillda vinet trodde vi. Men så var det inte utan kyparen kom på att han hade glömt att slå in ölen på notan. Så här får vi nog säga att detta stället var bättre tidigare. De nya ägarna har lite kvar att lära sig.

Upprustning i Torrevieja!

En av de mest kända riktmärkena i Torrevieja håller just nu på att få sig en makeup.

Statyn invigdes 1975 och har blivit utsatt av medelhavet i alla år så inte konstigt han behöver en uppfräschning.

Det tvättas, putsas och målas så det ska bli spännande att få se resultatet.

Samtidigt pågår underhåll på lyckstolparna…

…men rosten beror nog inte bara på Medelhavet det kan ha varit en och annan hund inblandad också . Det har försvunnit några lyktstolpar tidigare som har varit sönderrostade. En ”känd” tiggare satt alltid vid samma stolpe med sen försvann plötsligt hennes ryggstöd men ändå satt hon kvar på samma plats men nu utan ryggstöd.

Killen kör med en vinkelslip utan ögon eller öronskydd men munskydd har han i alla fall! Vi sökte skydd från hans oväsen och gick ut på piren. Nu är det minsann inte lätt att hitta någon svalka längre och absolut inte ute på piren så vad skulle vi här ute och göra!

Vi trodde vi skulle var ensamma längst ute på piren men det satt några som fiskade i värmen.

Men i marinan var det tomt på folk. Tror inte jag såg en endaste människa.

Nu är det alldeles för varmt att sitta i solen mitt på dagen så det är fullt förståeligt att folk håller sig borta.

Efter en lång dag i solen var det tid att gå hemåt. Vinterbadarna på stranden låg kvar det är fortfarande bara 24 grader i vattnet.

Vi behövde fylla på kylskåpet men först behövdes det fyllas på vätska i kroppen.

Man svettas ut många liter nu även om man bara går på halvfart i värmen.

Senaste biverkningarna efter Covid vaccineringen…

…börjar komma nu.

Dagligen läser vi om fruktansvärda biverkningarna efter Covid vaccinationerna. De värsta vill man inte ens tänka på. Men den senaste biverkningen har det stått mycket om de sista veckorna i tidningarna. Nu är den som tur är övergående, men många får dras med den i 3-4 månader.

Inte alls kul när hela kroppen blir som en stor magnet.

Anal magnestism, har funnits i många år men den här nya Covidvarianten drabbar precis hela kroppen.

Och det är inte bara metall som kroppen drar åt sig. Inte ens sällskapsspel som är så kul i vanliga fall är roligt längre. Hur man än kastade bollen så fastnade den på kroppen.

Man trodde inte sina egna ögon. Kan detta verkligen vara möjligt?

Fick du inte upp bollen i en hög båge så bara drogs den till kroppen och fastnade.

Nä detta är ingen rolig biverkning.

Ingen av oss hade haft erfarenhet av den nya biverkningen tidigare så vi hade inte alls tänkt på riskerna med att ha munnen öppen under spelets gång.

Nu slutade detta lyckligt men ett gott råd är, håll aldrig munnen öppen när ni kastar boll.

Sommartider!

Nu njuter vi verkligen av vädret.

Varmt, klibbigt och svettigt värre men helt underbart. Tänk om man kunde få ha det så här året runt.

Med stigande temperaturer ser det ut att snart kunna bli badväder. Visst det finns några tuffingar som redan vågat sig i fast det bara är 24 grader i vattnet brr nä vi får vänta ett tag till.

Vi hade en träff borta vid Coffe o Tapa.

Bosse och Ditte har kommit ner.

Några timmar senare gick vi vidare bort…

…och tog varsin svalkande glass. Nästa gång får det bli i en bägare. Våffelstrut fungerar inget vidare i värmen.

En rökare!

Det svänger fort ibland. Kul med folk som är spontana.

Vi hade pratat om att gå ut och äta en bit mat en dag och av en händelse hörde Nikki och Derick av sig om vi skulle träffas. Så efter ett snabbt beslut blev det bestämt att vi skulle gå ut tillsammans redan samma kväll. Redan i entrén till restaurangen möttes vi av en annorlunda doft. Restaurangen hade placerat ut flera rökelser. Det visade sig lite senare att precis här runt Europaparken var det mycket mygg som ofta kommer några veckor efter större regnoväder. Så det var bara att välja mellan doften eller myggen.

Doften försvann efter några minuter så den märkte vi inte av mer.

Mätta och belåtna efter all mat som dessutom toppades med friterade bananer med glass tog…

…Micke ett trevligt initiativ och bjöd hem oss på efterfest på hans terrass. Men det tog inte lång stund innan det minsann kom några droppar regn. Så vi gick in för att inte förstöra våra frisyrer.

Det är väl konstigt att det ska mörkna så tidigt…

…tidningen hade inte ens kommit i lådan än.

Efter maten gick vi ut på stan.

Nu är det perfekta temperaturer för att smita ut en runda på stan efter maten…

…när solen börjat gå ner.

Skuggan är guld värd nu.

Även om det är ovanligt lite folk här så känns det bra i dessa tider. Och största fördelen är att man får plats precis överallt. Ingen trängsel och snabb service.

Säljarna på Paseon kämpar på med sina skor och väskor.

Glass i rulle var något nytt. Men det var några som vågade prova.

Vi promenerade vidare längst Paseon.

Tivolit rullar på även om det var få som åkte.

Fasta marknaden drar alltid folk men ingen trängsel här heller.

Som avslutning blev det en runda ut på piren innan det var tid att gå hemåt igen.

Ännu en trevlig kväll i Torrevieja.

En liten Tangorunda!

Mat behöver vi alla och ännu trevligare om man då är fler. Vi hade bestämt träff med Bosse o Mari och Hasse o Anna-Lena en kväll för att gå ner på paseon och ta en dricka…

…innan vi alla gick vidare till Sirocco och åt god mat.

Under måltiden pratade vi ihop oss om att gå vidare till Tango.

Här sitter man trevligt och…

…samtidigt lyssnar man på bra musik.

Dans är tyvärr fortfarande förbjudet men med trevligt sällskap och en drink så har man trevligt ändå.

Nu är det inte så ofta som Patrik sminkar sig även om det händer, men i det blå ljuset på toaletten på Tango är det minsann inte lättsminkat.

Med eller utan smink så hade vi en trevlig kväll.

När Prinsessan får bestämma!

Vi bad om att få låna ett av barnbarnen över natten. Då får man så mycket mer tid att njuta än om man ska springa runt och jaga två.

Julia och jag hade tidigare gått och handlat lite leksaker som hon själv fick välja…

…och Prinsessan valde att bli en fee och det var klart hon ville ha dessa på sig när vi gick och…

…hämtade pizzan som Jula hade bestämt att vi skulle äta på kvällen.

Är man en Fee så kan man önska sig vad man vill.

Även om pizzan mättade så är det inte lätt ens för en Fee att somna när man hungrig. Så en skål med gröt i sängen trollades fram.

Sen sov feen gott hela natten.