Ett livstecken!

När jag var inne i en butik nere i Torrevieja hittade jag ett par tröjor men en rolig text på till barnbarnen som jag gärna skulle köpt. Men dels stod det såklart på spanska och då är det inte lika kul om inte alla förstår. Och dessutom var det fel storlek.
Jag berättar det för min mamma när vi facetimade och då sa hon – Vi gör egna när ni kommer till Sverige. Jag har textilpennor!

Här står mamma redo med pennan.

Och vad ska det bli då?

Fyra tröjor blev det som vi skrev på och sen strök för att färgen skulle hålla bättre. Mamma gjorde två till hennes barnbarn och jag två till mina. Fast ska det vara nogräknat skulle ju mamma gjort ytterligare en till åt Max för han är ju hennes barnbarn….får väl se hur det blir med den saken, haha!

Men så här blev resultatet i alla fall.

Kallt….

…..men härligt ändå!

Julia och Max åkte linbana….eller kanske det mest var Max!

Farmor har också barnasinnet kvar. Här försöker jag balansera på en bräda som sitter fast på spiralfjädrar. Ni fattar ju hur bra det gick. Och bredvid står Max och gapskrattar åt sin mamma.

Tror Teo hade det lugnast i vagnen.

En resa med tidsmaskinen!

Så var det tid att åka och träffa våra favoriter igen. Och eftersom vi är en bit ifrån varandra fick det bli en flygresa. Det var inte speciellt trångt på Alicantes flygplats när vi kom fram med bussen.

För en gångs skull kunde man nästan sitta var man ville.

Boardningen gick snabbt och…

…vi kom iväg 10 minuter innan avsatt tid.

Så nu var vi i luften och lämnade ett soligt och varmt Spanien.

Och åt vilket håll vi var på väg åt gick inte att missa, hela norra Europa låg i ett endaste stort moln såg det ut som.

Hm har väl aldrig sett ett värre regnoväder när vi gick in för landning i Danmark. 10 minuter innan landning.

På marken mötes vi av 5 ”varma” grader och småregn.

Efter en timmes tågresa satt vi på färjan mot Helsingborg. Och då fick det blir en klassiker…

…som nattamat.

Ja nu kändes det verkligen som vi åkte tillbaks i tiden. Från sommar till ”vinter” men våra favoriter uppväger detta såklart. Nu ska det pussas och kramas.

Det ska vara…

…fartfyllt….

….mycket folk…

…lite strandhäng då och då…

…och där emellan lite promenad….och såklart att umgås med våra favoriter ❤

Då blir det en perfekt balans!

Fyllehundar!

Inte konstigt det är fullt på uteserveringarna.

 

Corona tider!

Ja vad säger man, förra veckan hade de långa plastremsor runt hela kassadisken men igår var det heltäckande plast och dessutom stod nu kassörskan med munskydd! Pengarna fick man putta in under plasten.

Hur ska detta sluta?

Klackarna i taket!

Inte ens fotografen hängde med i svängarna, det blev dåligt med bilder denna kvällen. Helt plötsligt blev klockan mycket och det blev dags att gå ut.

Vi skulle äta lite…

…men se det gick inte, de stängde precis när vi kom.

Som tur är finns det hur många matställen som helst i Torrevieja. Så inte behöver man lägga sig hungrig.

En del ser lyckliga ut medan andra…

…ser olyckliga ut haha. Ska man dansa idag så är det Gnuss som gäller men det passar inte i Corona tider så då måste man använda skydd.

Gnuss går till så att dansparet stödjer sina pannor lätt mot varandra. Får kvinnan ont i nacken beror det i de flesta fall på att mannen trycker för hårt framåt med sitt huvud. Om dansparet har stor skillnad i längd förekommer det också att den kortare partnern stödjer sin panna mot den längre personens läppar eller haka.

Inte är det lätt att hänga med i alla modesvängarna. Inte heller är det lätt att se vad maken har på huvudet. Nikki var på toaletten och under tiden la Derick en servett på huvudet.

Alla vi andra satt spända på att se Nikkis reaktion när hon upptäckte bonaden.

Men det tog en bra stund innan hon såg vad han hade lagt på huvudet.

Nu med kroppen full av energi gick vi vidare till huvudsyftet med kvällen.

Dans men inga dansbilder. Mest kramkalas.